Etiketter

, ,

Naturligtvis är det med ett lyckat träningspass! Rover tycker nu att linförighetsträning är något av det roligaste man kan pyssla med och det räcker med att jag flyttar över kopplet till höger hand för att han ska komma in till min vänstersida. Han klarar att hålla kontakten ganska långa sträckor – även med inlagd språngmarsch! – och har inga problem med att fortsätta efter vändningar, svängar och halter. Han släpper ögonkontakten när vi vänder och svänger så det får vi jobba lite på men i övrigt känns det fantastiskt. Och det är jag som har ansvaret för att avbryta i lagom tid. Rover vill bara fortsätta, han tycker verkligen att det är jätteroligt! Nu ska jag försöka hitta ett par personer att muta så att vi kan få till en riktigt tävlingsmässig träning innan det är dags för skarpt läge igen.

Pappas tillstånd är faktiskt bättre än jag vågat hoppas på. Ingen ny blödning utan troligen beror hans problem nu bara på de tidigare ingreppen. Visserligen går det upp och ner; ibland är han precis som vanlig och ibland har han jättesvårt att prata, men det är oerhört skönt att läget åtminstone känns stabilt. Planen är att han ska få komma till rehab och att vi ska se till att få till en bra lösning tills när han kommer hem igen så att han kommer på banan igen.

På måndag har jag möte med AF och ett ställe där det verkar som om det finns goda chanser att jag kan arbetsträna. Det känns helt fantastiskt, jag behöver VERKLIGEN komma igång och göra något. Man blir helt förslappad av att gå hemma för länge, även om man har en hund att aktivera sig med. Förhoppningsvis får jag göra lite nytta nu!

Annonser