Den här veckan kommer inte gå till historien som en av mina bästa. I måndags var jag på AF och fick veta att jag är tillbaka på noll vad gäller att få tag på ställe att arbetsträna. Det är helt uppenbart att det hade varit bättre om jag bara tagit tag i saken själv i höstas – det är ändå det jag måste göra nu och i höstas mådde jag bättre. Dessutom hade jag börjat morgonen med att få ett utbrott på Rover och vara riktigt, orättvist stygg mot honom så det negativa beskedet i kombination med att jag kände mig som världens sämsta matte ledde till att jag började snyfta på AF, smågrät när jag handlade och storbölade när jag körde hemåt. Lyckligtvis är Rover inte långsint för fem öre så han gjorde mig sällskap i sängen där jag sov bort eftermiddagen för att sedan vältra mig i självömkan hela kvällen.
Igår planerade jag för ett uppryck, tog ut Rover på en lång, härlig skogspromenad där vi till och med klämde in lite rolig träning. Sedan åkte vi över till mamma för middag, jag ringde pappa för att kolla en sak – och fick reda på att han blivit dålig och inlagd på lasarett. Nu är han i Uppsala för operation. Så idag har jag ringt ett samtal angående arbetsträning, panikpratat lite med min bror som för tillfället är i Kambodja och ätit middag med mamma. Kvällsmålet består av en folköl och Stesolid.
