I helgen hade vägföreningen årsmöte med tillhörande fest. Vi samlades på lördagförmiddagen för att arbeta med vägen; eftersom det var fler människor än någonsin men ganska lite jobb som behövde utföras var det inte särskilt betungande utan mer ett trevligt tillfälle att träffa mina grannar vid torpet. Eftersom två personer hade med sig motorsågar fick jag hjälp att fälla en björk på min tomt som stod lite farligt nära vägen och alla hjälpte till att bära in vedklabbarna på min tomt. Sedan var det bastudags(herrarna hade det ganska trångt men vi var bara två tappra damer som tog över efter dem) med avsvalkande dopp i sjön – då vattnet höll en temperatur på 25 grader var det inte direkt plågsamt. Själva årsmötet var ganska raskt avklarat(första punkten var att hälsa mig hjärtligt välkommen) och efter det blev det knytkalas med tipspromenad. Det sjöngs och berättades roliga historier(både klassiska vitsar och berättelser om närvarande festdeltagare) och jag fick en ros av min 87-årige granne medan han sjöng ”När skönheten kom till byn”. Det var hur trevligt som helst och jag kunde inte önskat mig bättre grannar med trevligare stämning.
Resten av helgen var lika trevlig och lika aktiv. Nu är torpet nämligen städat och tillräckligt iordningställt invändigt för att verkligen kännas som en sommarstuga – det är mysigt att vara därinne. Jag hade hoppats på att hinna måla taket men vädret var för instabilt, men istället blandade jag ihop lite murbruk och bättrade på skorstenen. Såväl vedspisen som kaminen har blivit ordentligt invigda och det står efter ett par dygn på torpet klart att det är fullt beboeligt för såväl människor som hund(den sistnämnde ville inte åka därifrån).
Matrummet
Vardagsrummet
